Tänkte berätta att jag håller på att skriva en egen "ungdomsroman" eller vad man nu vill kalla den, men jag håller iallafall på för fullt med den och den kommer väl vara i ungefär samma genre som twilight och liknande, men den kommer absolut inte att handla om vampyrer utan jag hittar på en egen story.. Förstår ju kanske att alla inte kommer gilla den men jag ger den ett försök :p

Ett litet smakprov då! :)

Fler regndroppar träffar mitt ansikte men allt jag kan fokusera på är Lukes andhämtning, hans rörelse mot mig, hans fylliga läppar, fortfarande så nära mina.

Utan att tänka på det slickar jag mig runt munnen och ler fånigt när jag kommer på mig själv med att göra det.

Lukes kind är bara ett par millimeter från min och jag kan känna värmen han alltid tycks utstråla när han kysser mig vid örat. Kyssen är fjäderlätt men lyckas ändå rubba hela min självkontroll.

Jag vänder huvudet åt hans håll, lägger min arm över hans nacke och hittar hans läppar. Med min ena hand tar jag tag i hans hår och pressar honom närmare, så nära det bara går. Jag särar på mina läppar och känner i samma sekund hur han suckar uppskattande åt min iver.

Mitt huvud snurrar och mina kinder hettar av intensiteten i kyssen och just som jag börjar pressa min kropp mot Lukes släpper han sitt grepp om mig och lutar huvudet bakåt med ett barnsligt och belåtet men samtidigt plågat leende. Jag tittar honom frågande i ögonen men hans blick avslöjar inget när han återigen tar tag i mina händer och ställer sig upp. Utan att jag märkt det har solen gått ner över bergen men lämnat en strimma av rosa färg på himmelen strax ovanför.

Motvilligt reser jag mig och himlar med ögonen. ”Jag behöver inte gå hem än vet du.” jag låter som en trotsig liten flicka och känner mig likadan när Luke skrattar åt mitt tonfall. ”Nej, inte du, men vi behöver” hans sätt att säga det får mig att inse vad innerbörden av det kan betyda. Något pirrar till i magen och jag rodnar, andra gången ikväll.

Resten av vägen genom den folktomma parken känns ovanligt lång och jobbig. Lukes grepp om mig är stadigt. Tryggt. Jag trycker mig närmare honom i den kalla kvällsluften och önskar innerligt att vi redan varit hemma.

Luke tittar på mig med klarblå, känslosamma ögon och hans nästa svarta hår är fuktigt av det lätta regnet. "Stannar du i natt?" även om jag försökt dölja osäkerheten i min röst vet jag at han hört den. "Vill du det?" han säger det försiktigt, om om han är rädd för mitt svar. Han borde veta vid det här laget att det nästa sårar mig att han behövt fråga. "Jag vill ha dig. Alltid" jag förvånas över den kontroll mi röst utspelar. Han ler och vänder blicken framåt igen...